Lunchsamtal

Kollega: "-Ja på slutet blev han riktigt stor, syndes att han träna mkt"

Moi: "-Såg han i simhallen en gång, hade såna där euronötbehållarbrallor, man såg
direkt att han va stor."

Kollega: "??????????"

Acta fabula est, plaudite

Maria

Paniken var total

Dubbelvikt, med höger ben släpandes efter kroppen, lite så där halvkroppsförlamad, försökte
jag ta mig fram en centimeter lr två. Nej d här går inte!!! *PANIK*
Va göra??? Har ju en gång ställt mig upp, kan inte backa bakåt nu, kan ju fan inte ens räta upp
övre halvan av kroppen. Att då försöka sig på nått så avancerat som att backa blir d inte tal om!

Så va gör jag....jo jag står där jag står...

Mitt på golvet...på kontoret...med halva kroppen hängandes mot marken, typ...

Börjar smått fundera över mina alternativ, profylax andning kanske hjälper??? Börjar flåsa som en brunstig ko och kommer raskt fram till att detta förvärrar situationen en sisådär 100 ggr. Nu börjar d svida i ögonen,
men jag kämpar emot, ska fan inte börja gråta på jobbet. Är övertygad om att människor överlevt värre situationer än denna och att jag kommer ta mig ur detta med en gnutta värdighet.

Tar beslutet...nu jävlar...!!!

Kastar fram vänster ben, kniper ihop knäna, pressar handen mot pullan, sen rusar vi i littlepeoplestyle
mot toan!!! Inte fan ska jag bli den där gravida som pissa ner sig på jobbet!

Acta fabula est, plaudite

Maria

Pimp my yummytummy...

Vart precis "pimpad" av min jobbarkompis A, tror vi har för lite å göra på jobbet...

Acta fabula est, plaudite

Maria

Mojänger, mockapärer och krussiduller

For med svärmor till storstan igår för att mkt vuxenaktigt lägga beställning på den
framtida syskonvagen. Efter mkt o:ande och a:ande så tog vi beslutet att vagnen måste
prövas för att se om den går att få in bilen, steg 1 innan man lägger tusentals kronor
på något....

Glad i hågen viker vi i hop den för att med gemensamma krafter baxa in den i bak-
luckan. Hmmm...ser konstigt ut d här, vi prövar på andra lädden föreslog svärmor.
Hmmm...gick inte riktigt d heller....

-"Men man kanske kan ta bort den där mojängen som sitter längst in???"

Efter mkt ryckande och slitande konstaterar vi att vi är totalt värdelösa på att att demontera
bilmojänger och att vagnen fortfarande hänger lite småsnyggisch ut från bakluckan.
Då griper den barmhärtige samariten in aka anställd på butiken och kliver ut för att hjälpa d
förvirrade kvinnsen (läs mig och svärmor). En kvart senare får han sälla sig till skaran av
mkt förvirrade människor....

-"Vilken *pip* bil, nog *pip* ska d gå att få bort *pip* mojängen!"

Då lite så där magiskt, ja ni vet typ Disney...så lossnar mockapären och vagnen går att skjutas
in...

Så nu är jag stolt handpenningsläggare på mkt faboulös vagn som passar alldeles utmärkt i
min bilmojängslösa bil.

Acta fabula est, plaudite

Maria

Tha häckmaster

Kände kraften i mina armar, svingade den mäktiga maskinen mot dess mål
och såg nöjt hur slutresultatet skulle kunna arta sig. Löv och grenar sprutade
runt mig medans jag tämjde besten...

Så nu har vi en helt acceptabel häck på Uddbergvägen.

Acta fabula est, plaudite

Maria

Veckans stora N

"Schhhhh...ni får va tysta nu för lilla N är bräcklig"

Se va??? Tydligen så hade lilla N nyss somnat och va lättväckt.

Acta fabula est, plaudite

Maria

En regning dag med lilla N

Va hittar man på en regning dag med lilla N...???

Jo man far ut i skogen och har en mysdag!

Acta fabula est, plaudite

Maria

Smultronlikör

Nyss hemkommen efter en brakmiddag hos svärisarna, känns som om jag dubblat
min matchvikt....minst.
Är även nu en stolt ägare av en flaska smultronlikör, ville inte vara den som upplyste
givarna om att den inte kommer att förtäras på minst ett år...hmmm...kan en smultron
likör hålla sig så länge????

Annars så har jag äntligen tagit mitt sista avsked av Myrbo, bara sisådär 5-6 år för
sent, men men så kan d va när man är lat ;)
Har några av mina bästa minnen från Myrbo, man kan säga att 2004-2007 var/är d
gyllende singelåren. Bara för att klargöra eftersom jag är välmedveten om att jag bor
i Faggeboa, så älskar jag mitt nuvarande liv och skulle aldrig byta d mot något förflutet.
Men man kan väl fortfarande få kika lite smått över axeln och blicka tillbaka till planerade
spontanfester och matchmys med kaffe och wiskey :)

Visst är d väl helt underbart med minnen?!!

Acta fabula est, plaudite

Maria

Nu är det...

dags att ge upp för idag och bege sig till lite kalasande...får tyvärr erkänna att d är de
mer tama förortskalasandet med tårta och kaffe, istället för vindrinkar och blackouter.
Men men...får nog erkänna att en tårta i nuläget ligger säppet högre än alkohol.

Är kvinnan som gav mig liv som ska hyllas, så d gäller att komma på nått riktigt bra.
Så GRATTIS mor, älskar dig i ton!

Acta fabula est, plaudite

Maria

 

Erkännande....

Måste erkänna att jag blivit en sån där....ja ni vet en såååån där....

TANT!

Rädda mig någon....snälla...

Acta fabula est, plaudite

Maria

Äntligen!

Va mkt onöjd med blogger igår då jag inte fick lägga in några nya inlägg, men idag serru!

Igår fick jag oväntat besök av S (en barndomsvän från Götet) och kvällen vart lite extra
lyckad. Är nästan ett år sen vi sågs sist och tydligen har jag glömt och nämna den något
lilla detaljen att jag är kocked up igen.
Minen när jag kom för att hämta upp S vid centralen är obetalbar!

Jag och S vid ett mer drunket ögonblick i våra liv...

Acta fabula est, plaudite

Maria

Lite disträ ibland...

Kan man bli selektivt dement när man kommit över 25+???? Jag tror d, eftersom jag tror att detta
mkt märkliga symtom drappat mig nämligen.

Här om veckan så pratade jag med en god vän i mobilen samtidigt som jag for mot Coops parkering
för att lämna mina bidrag till en möhippa. Hoppar ur bilen och meddelar samtidigt för min vän i luren
att jag bara ska lämna över sakerna och återkommer strax till vårt trevliga samtal. Lägger ner luren,
lämnar mina saker, meddelar när jag kan komma att joina möhippan och far sedan iväg....

Åker från Coop till jobbet, drar kortet och glider in på parkeringen bara för att uppfatta något mystiskt
ljud när jag kliver ur bilen....
Visar sig att jag lämnat min gode vän och luren på bakluckan (!!!) där d sedan fått ligga hela vägen
till jobbet....

Acta fabula est, plaudite

Maria

Boost

Bestämde mig, tog beslutet och nu finns ingen återvädo....

Dags att börja röra på gravvofettet!!!

Så igår gick yours truly ca milen (yes ni läste rätt) och idag traska jag glatt
till jobbet. Måste erkänna att energinivån blir typ 100 bättre om man börjar
dagen med frisk luft och blå himmel.

Och denna gång ska jag hålla i, kämpa mig i genom latmaskens lockande
toner i soffan. Har ju försökt komma på rätt spår tidigare och alltid funnit ostbågarna
och liggläge liiite mer lockande. Va till och med så pepp en gång att jag inhandlade
såna här hemmagympingvideos...uhu...
Men inte ett enda salsamove eller afroskakning har genomförts och vissa av dem ligger
fortfarande i plastförpackningen *suck* Ibland får man skämmas.

Lite pics från gårdagens powerwalk, bor rätt underbart faktiskt.

Acta fabula est, plaudite

Maria

 

Är så jävla nöjd med mig själv

Känner mig som d som tävlar i mästarnas mästare...och har vunnit! Yepp så exstas blir jag när
jag känner att jag lyckats med något som ska glädja någon annan.
Speciellt om det är en överraskning...

Och nu har jag överraskningarnas överrasking på g...

Vet att d är lite smådumt och blogga om d och sen inte kunna berätta va d är, tänkter inte
heller nämna vem d är till (men ni som har lite mellan pannbenet kommer förstå) för då kommer
jag få tjatstresssymtom.

Acta fabula est, plaudite

Maria

Satmaran...

Såg dem...

Ville ha dem....

Kunde huggit någon i handen om d försökte före mig...

Mmmmm...kanellbullar

Acta fabula est, plaudite

Maria

Veckans stora N

"Va fan kan han ha lärt sig d någonstans????"

Stora N om vart lilla N lärt sig sitt första svärord (va fan)....

Acta fabula est, plaudite

Maria