Paniken var total

Dubbelvikt, med höger ben släpandes efter kroppen, lite så där halvkroppsförlamad, försökte
jag ta mig fram en centimeter lr två. Nej d här går inte!!! *PANIK*
Va göra??? Har ju en gång ställt mig upp, kan inte backa bakåt nu, kan ju fan inte ens räta upp
övre halvan av kroppen. Att då försöka sig på nått så avancerat som att backa blir d inte tal om!

Så va gör jag....jo jag står där jag står...

Mitt på golvet...på kontoret...med halva kroppen hängandes mot marken, typ...

Börjar smått fundera över mina alternativ, profylax andning kanske hjälper??? Börjar flåsa som en brunstig ko och kommer raskt fram till att detta förvärrar situationen en sisådär 100 ggr. Nu börjar d svida i ögonen,
men jag kämpar emot, ska fan inte börja gråta på jobbet. Är övertygad om att människor överlevt värre situationer än denna och att jag kommer ta mig ur detta med en gnutta värdighet.

Tar beslutet...nu jävlar...!!!

Kastar fram vänster ben, kniper ihop knäna, pressar handen mot pullan, sen rusar vi i littlepeoplestyle
mot toan!!! Inte fan ska jag bli den där gravida som pissa ner sig på jobbet!

Acta fabula est, plaudite

Maria