Ännu ömmare...

Stora N hämtade upp mig direkt från jobbet igår för att fara till V-ås och besöka
morfar hans. Detta resulterade i att "min" bil blev kvar och en annan fick gladeligen
traska till jobbet i morse.

Så jag byltade på mig ordentligt och begav mig, hade förflyttat mig säkert 20 meter
när jag får syn på grannen min som rastar sin 4-bente vän. Hinner tänka tanken,
"-Gud vilken sötnos" (hunden alltså, inte grannen min) innan nästa tanke dyker upp...
"-Vart tog marken under mina fötter vägen???!!!"

*SWOOOP*

*GLIIID*

*TJOFF* (försvann in i en snödriva och tänker mig att d lät typ så)

Har lite småont i bakdelen...

Acta fabula est, plaudite

Maria