Stressad...

Satt i godan ro och knappa på datorn när känslan över att jag glömt något, något
viktigt, kom över mig...
Flundra ett bra tag innan poletten trilla ner, FAN!!!, jag har glömt bort sotaren!!!
Hade bokat in ett besökt igår onsdag, på morgonen. Och jag vet mkt väl att om
man inte är hemma får man betala en avgift *suck* Ringer stora N, mkt stressad,
och frågar om han hade lagt detta på minnet. Nope!

Men tydligen har sotaren samma närminne som mig och kommit glatt och knackat
på dörren i morse...

Länge leve den tillfälliga demensen!

Acta fabula est, plaudite

Maria